Andligt & Annat!

Vad är andlighet?

För några dagar sen frågade en vän mig om jag funderat över vad andlighet är. Det hade jag egentligen inte ...inte på djupet i alla fall. Jag har klart för mig vilken skillnad det är på att vara religiös och på att vara andlig. Men annat än det. Nej!

Sen bör det ju tilläggas att en definition av det här slaget alltid är personlig. Det som är andligt för mig kanske inte är det för nån annan.

Jag landade i alla fall i att fundera över äkta andlighet och ytlig andlighet. För mig handlar andlighet om insidan och det arbeta man gör för att förbättra sig själv och bli den bästa version av sig själv man kan vara. Att lära sig att lyssna inåt och se det gudomliga i allt. Andlighet kräver fokus och uthållighet. Ytlig andlighet har blivit rätt vanlig. Och jag dömer absolut ingen för jag tror att ytlig andlighet kan vara inkörsporten till den mer djupa andligheten. Den ytliga andligheten är det första steget som många kliver upp på då de inleder sitt sökande efter en djupare mening med livet. 

Min andliga resa började redan då jag var tonåring. I skolan gillade jag att läsa om olika religioner. Insikten att alla religioner är samma sak uttryckt på olika sätt var  en riktig aha-upplevelse. Det var då jag förstod att vi alla är ett och att religionerna endast uppfunnits för att de styrande ska kunna kontrollera massorna. Vad kan vara bättre än att hota med guds vrede och skärselden?

En andlig upplevelse kan för mig vara att skratta med sann glädje tillsammans med en annan människa, eller att se djupt in i ögonen på ett djur och se den vackra själ som bor där. Det kan också vara att lyssna till musik som berör mig på djupet eller musik som gör mig så glad att jag vill dansa. Det kan också vara ett se perfektionen i universums skapelse i alla blommor och blad. Var enda liten detalj är unik och utsökt. 

 

Glädjen i det småskaliga

Igår var jag på skördemarknad i byn där jag bor. Alla som odlar ekologiskt är välkomna att delta. Där fanns grönsaker av alla tänkbara sorter. Vissa sålde grönsakerna nyskördade medan andra hade förädlat sin produkter och sålde sylter, marmelader, syrade grönsaker, mjöl m.m.

Besökarna kom inte bara från närområdet utan även från intilliggande orter. Den lokala och ekologiska inriktningen gör att marknaden drar till sig människor som vill stöda det närproducerade och det småskaliga. Det gör mig så glad att se. För min magkänsla säger att vi måste gå tillbaka till det att konsumenterna köper direkt från odlarna. I dagens läge överlever odlarna knappt medan mellanhänderna tar ut vinster.

Medan jag gick runt på marknaden tänkte jag på hur lyckligt lottade vi i byn är som får vara med om detta varje år. Marknaden är ju inte bara en plats för kommers utan även en mötesplats. Folk tar sig tid att äta ekologisk ärtsoppa och dricka en kopp kaffe med hembakt till. Stämningen är varm och vänlig.

 

Då jag lämnade marknaden log jag av glädje och tacksamhet.

Tankens kraft

Kan man verkligen skapa sig det liv man vill ha genom tankens kraft? Typ "Fake it till you make it". I grunden tror jag på det, men i mitt eget liv har jag hittills varit bättre på att manifestera det jag inte vill ha. Och ibland har det gått det hisnande snabbt.

Så att man ska akta sig för vad man önskar stämmer nog. 

Då jag läst om olika manifestationstekniker har jag märkt att den gemensamma nämnaren alltid är att man måste

  1. ha en kristallklar intention
  2. leva som om man redan har det man önskar sig
  3. känna tacksamhet och glädje

Problemet för mig har hittills varit att jag inte har varit på det klara med exakt vad jag vill. Jag har skapat ett flertal vision boards men aldrig känt mig helt säker på att det jag tagit med är det som jag innerst inne vill. Jag såg nyss på de vision boards som jag gjort under åren. Trots att de ser olika ut finns en röd tråd i dem och till min glädje kunde jag se att några visioner förverkligats. Men långt ifrån alla och det fick mig att börja fundera över varför jag inte lyckats manifestera allt? 

Handlar det om rädsla? Eller handlar det om att önskningarna inte är i linje med min livsplan?

Min gissning är att det oftast är rädsla som kommer i vägen för våra drömmar.

Givande i juletid

Jag sitter just nu och ser på Musikhjälpen. Det värmer själen och ger hopp för framtiden att se allt det engagemang folk visar. För mig har Musikhjälpen blivit inledningen på julen. Direkt Musikhjälpen drar igång infinner sig julkänslan. Jag tror och känner att den kollektiva energin är lite högre under Musikhjälpenveckan än annars. 

Det man ändå inte får glömma är att hjälpbehovet fortsätter efter julen. Många organisationer har insamlingar före jul, men hjälpen behövs året om. Alla människor har samma rättigheter, vi är alla en. Genom att hjälpa andra hjälper vi oss själva och framför allt våra barn att få en bättre värld att växa upp i.

Städa insidan

De senaste åren har det handlat mycket om att rensa i sitt inre. De nya energierna tvingar upp oavslutade känslor och händelser. Det gamla ska upp till ytan för att granskas och avslutas. Det här är ett ämne som många andliga ”lärare” lyft fram de senaste åren och nu när jag ser bakåt märker jag att det också hänt. Jag har t.ex. återfått kontakten med en skolkamrat från högstadie- och gymnasietiden, minnen från min barndom som jag trott att jag glömt har dykt upp genom att olika händelser påmint mig om dom. Personer som jag haft svårt för har varit odrägligare än någonsin och känslor som jag helst vill dölja har triggats av olika omständigheter ända tills jag erkänt och bearbetat dem.

Det är ingen lätt process att tvingas erkänna för sig själv sådant man helst vill glömma och gömma. De egna tillkortakommandena blir så tydliga.  Men lättnadskänslan då ett gammalt minne kopplat till en negativ känsla löses upp är obeskrivlig. Man känner sig för en liten stund fjäderlätt i sinnet och man ler stort mot omvärlden.

Sen startar det om igen nästa dag. Nya triggers och nya händelser som ska bearbetas. Vissa känslor har så många lager och sidor att man ingalunda blir klar med dem i första taget. Ilska är exempelvis en sådan komplex känsla som kan bottna i många olika händelser och som även har koppling till andra känslor. Men när man är riktigt rosenrasande ilsken då är det också som svårast att få tag i det andliga inom sig själv, stillheten. Då rättfärdigar man oftast ilskan med att skylla på någon annan eller på omständigheten. Då sanningen faktiskt är att man själv är ansvarig för sin känslomässiga reaktion. Jag väljer själv att bli arg eftersom jag valt att tolka situationen som något negativt och tillåtit situationen att trigga gamla känslominnen.

Frihet

Vi tror alla att vi är fria, men i själva verket är vi bundna av en mängd osynliga bojor. Redan från födseln blir vi satta i våra egna personliga fängelsen. Vi blir tillsagda vad vi ska tro på och vad vi ska förkasta, hur saker ska göras och hur de inte ska göras. Ingen berättar för oss att det finns andra sätt att se på världen och att det finns andra sätt som fungerar minst lika bra. Genom att se på vuxna förstår vi att om man inte följer mönstret så ser andra ner på en och man hamnar utanför gemenskapen.

Vi har säkert alla i vår släkt eller i vår omgivning haft en person som gått mot strömmen, som gjort saker på sitt sätt. Vi har då också lagt märke till det föraktfulla och respektlösa sätt andra pratat om personen på. De som vågar gå emot normen betraktas som konstiga och märkliga. 

Varför är vi då så hårda mot varandra? Enligt mig handlar det om både rädsla och avundsjuka. Det annorlunda skrämmer men det kan även ge upphov till avund eftersom vi ser att den  som vågar vara annorlunda också har mera frihet än vi själva. Vi längtar alla efter att våga vara oss själva och få komma ut ur det fängelse som byggts upp av vår egen rädsla att bli fördömd.

Det börjar här

Jag bor ute på landet men idag var jag in till stan för att handla mat och lite julklappar. Det är idag fjorton dagar till julafton och affärerna var fulla med julshoppare. Det är svårt att inte varje år reflektera över hur julens budskap glöms bort. 

Tro nu inte att jag är kristen, för det är jag inte. Men julens budskap om frid på jorden tilltalar mig ändå. Vår tids största gud, ekonomisk tillväxt, tillbeds som aldrig förr. Det mesta handlar till synes om yta och om att skapa den perfekta julen som reklamen vill att vi tror på. Det skapar stress och ångest hos många, vilket är raka motsatsen till både yttre och inre frid.

Det gäller att vilja och våga bryta. Med det menar jag inte att vi ska sluta fira jul, utan att vi ska ta ner förväntningarna. Kanske behövs det inte så många sorter på julbordet och kanske kan julklapparna vara ätbara eller på annat sätt nyttoprodukter. Det perfekta skapas i det lilla avslappnade mötet med en annan människa, i kravlösheten. Och det börjar här. Hos mig och hos dig. Så varför inte ge ett jullöfte i år? Möt alla med acceptans och värme. Ge alla en inre frid.

Upp